Lugn i Linan

Den 31:a januari, deltog jag i manifestationen "Det Räcker" i Stockholm. Den handlade om att få stopp på vapenvåldet bland barn och unga. Om hur vi måste bryta nyrekryteringen till kriminella gäng. Om hur vi skapar ett samhälle där ingen ska behöva leva i rädsla. Det som blev allra tydligast var detta: De starkaste uppropen var inte riktade mot politiker eller polis. De var riktade mot oss. Mot oss som medborgare. Mot oss som vuxna. Mot oss som förebilder. Utanförskap är inte bara ett ord – det är en grogrund. När barn inte känner tillhörighet, mening eller framtidstro, fyller någon annan tomrummet. Samhället har ett lika stort ansvar som myndigheterna. Vi kan inte längre stå vid sidan och hoppas att någon annan ska lösa det. Det som skrämde mig mest var inte talen, det var att 3-arenan inte ens var halvfull. Det säger något om hur långt bort detta problem fortfarande känns för många trots att det pågår mitt ibland oss. Nu är det dags att vi slutar förlita oss enbart på regeringen och polisen. Nu är det dags att vi själva kliver fram. Genom att se varandra, genom att skapa sammanhang. Genom att ge barn och unga fler vägar än de destruktiva. Vi måste bygga ett samhälle där trygghet inte är ett privilegium, utan en självklarhet. Det börjar inte i riksdagen. Det börjar med oss.

Hur fisket förändrade mitt sätt att se på livet.

Det var inte planerat. Jag sökte inte efter svar men de kom ändå. När jag började fiska regelbundet hände något med mitt sätt att tänka, tempot saktade ner. Tankarna blev klarare. Det som tidigare kändes stort, började få sin rätta storlek. På vattnet finns inget som kräver något av dig. Inga måsten, inga förväntningar. Bara nuet. Fisket och närheten till naturen blev en påminnelse om vad som faktiskt är viktigt. Inte prestation, inte status, inte ständig rörelse framåt.

Utan:

att må bra i sig själv

att känna mening

att leva i takt med det som bär.

Jag började omprioritera, inte för att livet blev enklare utan för att jag blev tydligare i vad som betyder något. Ur den insikten föddes Lugn i Linan. En plattform som vill ge människor som är utsatta – på olika sätt – möjlighet att få samma paus, samma andrum. Samma chans att landa i sig själva. Det handlar inte om att fly från livet. Det handlar om att möta det, från en plats där det inte längre känns övermäktigt. När vi hittar tillbaka till vårt inre, kan vi också börja blicka framåt igen. Med nya prioriteringar, med större klarhet, med mer lugn. Det här är min resa. Och nu vill jag dela den vidare för att ge fler samma möjlighet. För att omprioritering behövs. 

För dig som känner igen dig

Lugn i Linan är till för dig som har det tufft på något sätt –
mentalt, ekonomiskt eller i livet i stort – och som längtar efter en paus från allt som känns tungt.

Det här är inte vård.
Det är inte terapi.
Och jag är ingen expert inom hälsa.

Det jag delar är mina egna erfarenheter.
Hur fisket och närheten till naturen hjälpte mig att stanna upp, tänka annorlunda och omprioritera det som är viktigt i livet.

Det är samma möjlighet jag nu vill ge vidare.

Vad du kan förvänta dig

Vi träffas i lugn naturmiljö och fiskar tillsammans några timmar.
Du får låna en full utrustad flytring och utrustning, lära dig grunderna(om så behövs) och vara ute utan krav eller prestation.
Det finns inga förväntningar, inga mål och inget som måste "bli".

Det handlar om att få andas.
Att få vara.
Att få en paus.

Viktigt att veta

• Jag är inte terapeut eller vårdpersonal

• Det här ersätter inte professionell hjälp

• Det är ingen behandling

• Det är ingen kurs

Det är ett medmänskligt initiativ, grundat i egna erfarenheter och viljan att ge vidare det som en gång hjälpte mig.

Kostnad

Det är helt gratis.
Inga villkor.
Inga motprestationer.

Känner du att detta kan vara något för dig?

Du är varmt välkommen att ta kontakt.
Du behöver inte veta exakt vad du vill säga.
Det räcker att du känner igen dig.

Vi tar det därifrån.